taylorstory

Vi gick in affären och jag hittade klänningen på en gång. Men vi hittade inte min storlek. Vi var tvungna att be en expedit att kolla om det fanns på lagret. Medans jag stod och väntade otåligt så kollade jag på klockan hela tiden. Plötsligt så känner jag en stor, varm hand på min axel…

Jag vände mig om och tittade in i ett par stora mörkbruna ögon. Det var Taylor.

- Hej! Det var ett tag sen. Sa han och log.

- Hej! Ja, det var det. Vad gör du här? Svarade jag samtidigt som jag smälte när jag såg hans leende.

- Nej, jag var och tittade på ett par nya skor, så såg jag dig stå här i affären och jag kunde ju inte låta bli att säga hej.

-  haha, jaa.

Det blev en sån där pinsam tystnad och jag visste inte vad jag skulle göra, jag kunde göra vad som helst, bara jag slapp den här situationen. Tack och lov så räddade expediten mig och sa att hon hade hittat klänningen i min storlek. Jag gick snabbt in i ett provrum.

Jag provade klänningen och den var som gjord för mig, den satt som en smäck, följde mina linjer och hade perfekt passform. Jag var riktigt glad.  Jag satte på mig mina vanliga kläder igen och gick ut med klänningen i handen. När jag stod i kön så kom plötsligt Taylor och ställde sig bakom mig i kön. Han hade en skokartong i handen så jag antog att han också hade hittat vad han letade efter.

Efter att tag blev det min tur. När butiksbiträdet sa att den kostade 1500 kr så blev jag helt paff. Jag hade inte tänkt på vad den kostade och när jag tittade ner i plånboken så hade jag bara en femhundring där.

- Oj…. Jag får nog lämna tillbaka den här, jag har inte råd att köpa den, sa jag med en besviken min. Fan. Det var ju min perfekta klänning och allt. Plötsligt så hörde jag Taylor säga

- Men det är lugnt, jag kan betala. Han räckte fram sitt betalnings kort. Jag hoppade upp i hans famn och kramade honom hårt.

- Tack så jättemycket! Tack tack tack tack! Jag älsk… jag blev avbruten av att han kysste mig mjukt. Oj, nu förstod jag hur mycket jag hade längtat efter honom. Han var så perfekt. Vi stod så länge, tills butiksbiträdet harklade sig och sa att det stod andra i kön som väntade. Taylor betalade klänningen och jag kramade honom hårt.

- Jag tror att jag måste gå nu, sa jag. Min kompis väntar.

- okej, men kan jag få ditt nummer i alla fall? Jag gav honom hans nummer och sen skildes vi åt. Jag gick till Julia som stod och tittade på kläder och hade ingen aning om vad som hade hänt.

- Jag träffade Taylor! Sa jag med ett stort leende på läpparna.

- VA!?

- Ja! och han betalade min klänning! Hur gulligt är inte det?

- Åååh, kunde inte du typ säga till mig så att jag också kunde få träffa honom och i alla fall få en autograf?

- Förlåt gumman. Sa jag och tittade på henne, hon verkade inte sur i alla fall.

- Nej, det är lugnt. Jag är glad för er skull, sa hon.

Vi bestämde oss för att gå och äta lunch så vi gick iväg.

Taylors perspektiv

Jag önskar att jag kunde ha träffat henne tidigare än idag, det var ju lixom 2 veckor sen som vi träffades. Fast det hade ju inte varit så lätt, jag hade letat som en galning efter hennes nummer men jag hittade det inte. Det fanns inte någon stans på nätet. Och sen så hade ju hon bara försvunnit på fetsen så jag hade inte hunnit fråga. Men idag var det i alla fall bäst! Den där kyssen var det bästa jag hade gjort på länge. Och sen det där smilet på hennes läppar när jag frågade efter hennes nummer, det var verkligen underbart! Jag tror faktiskt att jag är lite kär i henne nu. jag vet, jag har bara träffat henne två gånger men det känns så rätt.

Jag satte mig i bilen som stod på parkeringen och körde iväg.

-------------------------------------------------

nu vill jag har många kommentarer, annars så är det inget kul! men hoppas i alla fall att ni gillar det ;)